Saknaden är stor....

...efter vår fina lilla kisse Maja. 

Här ser ni henne, den kolsvart lille missen, tillsammans med sina bröder som hon älskade att reta och busa med. Hon och bröderna föddes den 5 juli här hos oss, samma dag som mannen fyller år så det blev verkligen en ovanlig födelsedag.

Hon lämnade oss igår inte ett år gammal ens och jag hade nog inte riktigt förväntat mig att jag skulle bli såå ledsen, men det känns väldigt tomt efter henne. Vet att det finns en del som inte kan förstå att man kan bli så ledsen av att förlora ett husdjur men ni som har husdjur vet vad jag pratar om, det är faktiskt en familjemedlem man förlorar.  Hon va så otroligt social och va med oss i precis allt vi gjorde, från att sitta på kanten vid handfatet när vi borsta tänderna och dricka vatten i kranen till att följa med oss ut på promenader.

Det va ingen lätt uppgift igår att försöka förklara för en 3 åring att våra lilla Maja inte kommer att komma hem till oss mer. Jag vet inte hur många gånger hon fråga vart Maja är nåntans. Vi säger nu att hon bor högt uppe i träden, älskade att klättra i träd och gärna högt upp.

Vi har ju som tur kvar vår Sotis, Majas mamma, som vi får gosa lite extra mkt med nu.

Vila i frid!